Agneta Pleijel- Doften av en man

Doften av en man skriven av Agneta Pleijel. 

Minnen av incest och en far som känner begär efter en annan. Pappan skriver brev som han avslutar med ”din oförbätterlige far”. 

Alla dör. Hon blir tillsammans med Simon som ägnar sig åt makt och mansplaining. De gånger han inte besitter makt över henne måste hon se till att hon inte gör det, så att han inte känner sig kränkt. 

Lösa förbindelser, att inte vara fri, utan att ställa sig till andras förfogande. Hon har svårt att inte tillgodose andras behov. Du måste ändra ditt liv! Hon ändrar inte deras villkor. Hon lyckas inte bli fri från sitt kön. Hon vill ha ett större liv, ett språk som är hennes eget. Det man är beror av andra. Jag bar mig åt som att jag trodde att jag var lika mycket värd som en man. Hon är kluven mellan att vara sig själv och att vara fitta. 

Hon tröttnar på Simon och träffar andra män. En av männen vill inte ha barn. Hon gråter under hela deras resa till Paris. När hon kommer hem erbjuda hon jobb som kulturjournalist på Aftonbladet. Hon lämnar Göteborg. 

Penisavund och att kvinnor skulle vara avundsjuka på män. Kvinnor avundas mäns pengar och makt. Inte deras k-kar. 

Hon blir kär i L, men han lämnar henne ledsen och förbryllad. Trots att han säger att han inte är kär i henne, väljer hon att stanna hos honom. Hon ser honom som en utmaning. Hon trodde att hon en dag skulle förtjäna hans kärlek. 

Huvudperson: Ensam, hopplös, inte mycket till självrespekt, har en vilja. Hon är en skrivande människa som inte kan leva med män. Längtar efter barn. Väljer fel män. 

En dag får hon kritik från kamraterna i Lund. En av de som skrivit på är Nanna. Hon har svikit och är inte längre solidarisk. Har Nanna skrivit på som hämnd för att hon blivit tillsammans med L. (De har varit ihop tidigare). Nanna är alltid på rätt sida, inga nyanser. 

Hon blir gravid med L. L vill inte ha det väntade barnet. Hon förlorar mannen, men hon behåller barnet. I sjätte månaden ger hon sig av till Etiopien. Det är i februari 1970. Hon kan återge deras diskussioner när hon flera år senare hittar brev därifrån till L på vinden. Hon vill bo tillsammans med honom och barnet. I nästan varje brev sörjer hon deras relation och man kan se hennes hopp till relationen. Där beskriver hon en dröm hon hade om att förföra sin far. Under doften av en man finns doften av en far. Har man varit undergiven sin förälder är det lätt att gå in i den rollen igen när man träffar en partner. L möter henne inte på Arlanda när hon kommer hem. Varför är han inte där? Därför att hans ambivalens är för stark. Hon ger honom tio år, men han börjar aldrig älska henne. Avståndet mellan ensamhet och symbios är en prövning. Hon är otrogen och lämnar honom. Han bönfaller henne att stanna. Hon säger upp sig och ger ut en diktsamling. 

En mans källa till kvinnoföraktet är en mans skräck för att inte vara en man. Det mannen vill äga kan han inte tänka sig att vara. Mannens projicering av det andra könets egenskaper är saker han inte kan acceptera att finns hos sig själv. 

Epilog om att ge liv. L följer henne till förlossningen. Om hennes förlossning av hennes dotter. Kraniet är för litet. Döden är ofta skildrad, men sällan inträdet i livet. 

Skriva är att leva för att komma hem. 

Personer: 

Pappa

Mamma

Simon: Läser konsthistoria, lämnar en chokladkaka i hemlighet. Kommer på en kopp te, erbjuder en promenad. Journalist. Ironisk. Pojkvän ett tag. 

L: En av huvudpersonens pojkvänner. Åkt runt i Frankrike. Tror på psykoanalys. Inte kär i henne. 

Jacob Branting: Kollega och journalist på Aftonbladet. 

Karl Vennberg: Kollega på Aftonbladet. 

Nanna: Vän till Elle

Miljö: Göteborg: Haga, Evas Pale, Avenyn, Chalmer, Skansen Kronan. Stockholm. 

Båda böckerna beskriver kvinnor som har ett sexliv. Kvinnor som understår sig män. Olika språk, olika tidpunkter, olika städer. Det Ståhl gör bättre är att skapa älskvärda karaktärer. Även om Viktor inte är perfekt, så kan man tycka synd om honom, tycka om honom och ha förståelse även för honom. Simon, svår att relatera till. Enbart en kvinnas perspektiv och kanske svårare för 70-talister och yngre att relatera till? Även L är svår att relatera till. Pleijel är 40-talist och skriver ur sin tids perspektiv. Kan det ha att göra med det? 

När man jämför Pleijels bok och liv så är det många detaljer som överenstämmer. Aftonbladet, diktsamlingen etc.